Dialog om måste.

- Förlåt, du höll på att säga nånting om vad man måste?
- Ja, man måste göra vissa saker.
- Hur menar du?
- Som just nu. Du måste åka ner.
- Varför det? Jag orkar ju inte.
- Orka är inte en fråga här.
- Vaddå? Om man inte orkar, hur ska man då klara av någonting. Det krävs väl styrka och kraft för att kunna finnas där för andra.
- Man finner styrkan.
- Äh, vad är det där för mumbo-jumbo-blaj?!
- Man finner den för att man måste.
- Nu är du här med det där "måste" igen. Allt detta "måste" hela tiden.
- Ja, men vad har du för alternativ då?
- Alternativ? Alternativ? Jag har ju alternativet att inte göra något. Att faktiskt bara sitta här och inte göra något.
- Du menar fly.
- Jag flyr ingenting!
- Du flyr ju ifrån din rädsla.
- Det här har inget med rädsla att göra. Jag är inte rädd för att göra det. Jag kanske bara tror att det är bättre för mig att vänta kvar här.
- Bättre för dig ja. Har du någon gång tänkt på andra?
- Andra. Jag gör inget annat än tänker på andra. Det har jag gjort så länge jag kan minnas. Det börjar bli dags för mig att tänka på mig själv. [tystnad] I alla fall litegrann. Förtjänar inte jag det?
- [tystnad] Är egoism något man förtjänar?
- Jag pratar inte om egoism.
- Du pratar ju om att göra något för dig själv. Är inte det egoism?
- [tystnad] Nej. Nej, egoism är att bara tänka på sig själv. Hela tiden. Egoism är att inte bry sig om andra. Jag bryr mig om andra, men för att kunna göra det måste jag även ibland ta hand om mig. Bara mig.
- Jag tycker det är samma sak.
- Det är väl inte samma sak?
- Om du bara gör för dig själv så är det eogism och...
- Men!
- Vänta nu! Lyssna klart. Att göra saker för sig själv är egoism, men om du gör något för dig själv för att hjälpa andra, då handlar det ju åter igen om att göra det för andra. En slags självuppoffring. En uppoffring för andra.
- Du är ju inte klok nånstans! Så vad du menar är att antingen är jag egoist eller en uppoffrande stackars jävel?
- [tystnad] Ja.
- Det måste finnas en mellanväg. Ett mellanord.
- Ord. Är det ord du söker?
- Nej, det är det du som gör. Jag söker inte ord, jag försöker bara beskriva hur jag tänker och känner. Och för det behöver jag berätta det. Och jag berättar med ord, fast med flera ord. Du verkar vara fast i att finna ett ord. Ett enda ord som beskriver hur jag har det. [tystnad] Som att det vore så enkelt.
- Jag har inte påstått att det är enkelt.
- Kanske inte i så många ord, men du letar efter ett enda ord för att beskriva vad jag vill. Och det är att förenkla. Du försöker förenkla. Vågar du inte se det komplicerade i det här?
- Jag tycker inte det är så komplicerat.
- Du tycker inte livet och allt däri är komplicerat?
- Jag tycker många saker är komplicerade. Men kanske bara för att vi gör dem mer komplicerade än vad de är. Som kärlek. Det måste ju vara enkelt för att njutas av. När man komplicerar det, när du komplicerar det så tappar du allt som är underbart med kärlek.
- När började vi prata om kärlek?
- JAG började prata om kärlek, nu.
- Menar du att kärlek är egoistiskt?
- Förlåt?
- Kärlek. Det är ju att bry sig om någon annan, men samtidigt vill man såklart må bra själv. Är det då egoistiskt? Eller kanske självuppoffrande?
- [lång tystnad] Jag trodde inte du ville prata om kärlek?
- [suck] Jag ville prata om att jag inte måste.
- Du måste inte.
- Men du har ju sagt att...
- Jag har sagt att du måste åka ner. Men jag är inte din chef. Du behöver inte göra det för att JAG tycker att man måste. Min åsikt är att man måste. Det är vad jag tycker. Vad du sen tycker är något annat, det får stå för dig. Du måste ta dina egna beslut.
- Där är du igen med dina "måsten"!
- Nej, jag är här igen med vad jag tycker. Jag tycker att du måste åka ner och jag tycker också att du måste ta dina egna beslut. Sluta föra över allt ansvar på mig!
- Du måste sluta tycka så jädrans mycket.
- Kanske det...
- [lång tystnad] Visst vet jag att jag inte måste göra vad du tycker. Men du är min vän och du känner mig och jag lyssnar på vad tycker. [tystnad] Jag lyssnar för att få råd, för att kunna bestämma mig.
- Du lyssnar för att du inte vill bestämma själv.
- Nej...
- Du lyssnar för att...
- Nej!
- Vill du lyssna eller vill du inte få "mina råd" som du säger. Min åsikt är att du måste. Mitt råd är att du måste fatta dina egna beslut.
- Va? Det betyder ju ingenting!
- Det gör det visst.
- Det gör det visst inte! Hur fan kan ett råd vara att jag ska göra som jag vill, men att jag ändå måste? Ett råd..
- Alltså.
- Tyst. Nu får du lyssna på mig en stund. Ett råd ska ju vara en hjälp på vägen. Det ska vara en brygga från där ajg befinner mig nu till... Fan, till någon annan sida på nån jävla flod eller vad det heter. En lian till ett annat träd och...
- En lian..?
- Ja! Eller ...
- Försöker du symbolisera en livlina?
- Jag försöker berätta vad ett råd är.
- Jag vet vad ett råd är.
- Nä, jag tror inte det. Du tror att ett råd är att kasta ur dig alla dina åsikter och ge mig möjligheten att välja mellan dem. Det är ju fan som att säga att en riktigt bra grundskolelärare är en person som ställer ett 24-bands uppslagsverk på katedern i klass 1 och säger "Varsågod. Här är all världens kunskap. Ta för er!". [förtydligande handgest]
- Tja, det är ju ett sätt.
- [tystnad] [frågande blick]
- Kunskapen finns ju där. Det är bara eleverna som är för trötta för att vilja ta sig till den.
- Menar du att jag är trött? Att jag är för trött för att lyssna på dina "råd"?
- Är du trött?
- Jag är fan inte trött!
- Men du är upprörd. [tittar upp med hakan sänkt] Kanske för upprörd för att lyssna. För att "öppna uppslagsverket"?
- Du är för upprörd! Visst, visst du är lugn i rösten, men nåt måste vara seriöst upprört i din barndom eller pubertala stadie att du just nu inte kan skilja upp från en blå vägg.
- [skratt] En blå vägg?
- Jag menar att du måste vare helt tokig, som tror att råd innebär... ett uppslagsverk... Att jag skulle...
- [ler] Du är ganska trött va?
- [suck] [litet leende] Tja... Lite trött kanske.
- Så, vad vill du göra?
- Jag vill bara sitta här.
- Och göra inget?
- Och göra inget.
- [tystnad]
- [tystnad]
- Du måste inte...
- Schhh....
- Jag bara säger att...
- Schhh....
- [tittar sig omkring]
- Du måste sluta ge råd nu. Du är inge' bra på det.
- Inte?
- Inte idag i alla fall.
- Men andra dagar? [frågande blick]
- [leende] Ja, andra dagar är du bra.
- Ska vi bara sitta här då?
- Ja. Och göra ingenting. Kan du göra det?
- [tänkande ser sig omkring] Jag antar det... Om jag måste.
- Ha ha! Ja, du måste. [skrattar] Ja, det måste du!
- [skrattar]

(slut)